Ernst Westerlund avslutade sina medicinska studier med en medicine licentiat-examen 1867, kort före han fick vikariatet som stadsläkare i Enköping. 

Finns det en licentiatexamen borde det också finns en licentiatavhandling! 
Så resonerade Britt Wååg i Westerlundsällskapets forskargrupp år 2024, mycket nyfiken på vad doktorn i så fall skrev om. 
Britt, hur gjorde du för att hitta avhandlingen?

-Jag kontaktade Carolina Rediviva i Uppsala och fick svaret att: ’Licentiatavhandlingar är otryckta och går nästan aldrig att hitta på bibliotek. Just denna skulle kunna finnas i Uppsala universitets arkiv, som förvaras hos universitetsförvaltningen i Segerstedthuset’. 
- Man sa vidare att avhandlingen borde ligga i en viss volym med ett visst signum. Ville jag undersöka saken kunde jag beställa volymen därifrån till Carolina Redivivas specialläsesal!
Sagt och gjort! 
Britt beställde volymen och en dag i februari 2024 stegade hon under stor spänning in i specialläsesalen och fick leta igenom en tjock lunta. Och visst, en bit ner i luntan hittade hon vad hon sökte!
Den funna avhandlingen digitaliserades och forskargruppens medicinare Sune Spångberg tog sig an att läsa och skriva av de drygt 35 handskrivna sidorna, något mindre än A4 i formatet. 
Avhandlingens titel är ”Kort allmän framställning om Resectionerna i Contiguiteten”. Sune, vad handlar det om?
-Avhandlingen innehåller ingen egen forskning utan sammanfattar, utifrån fyra publicerade verk från 1850- och -60-talen, de allmänt accepterade behandlingsformerna för i första hand traumatiska skador på extremiteter. Westerlund gör egentligen inga egna observationer, men hänvisar ibland till förhållanden vid Augustenborgs lasarett under ”det senaste dansk-tyska kriget” (år 1864, då EW tjänstgjorde där som frivillig underläkare, reds anm).

-Kortfattat avhandlas skador på extremiteterna där tidigare endast amputation varit möjlig. På 1760-talet börjar de första försöken att enbart göra resektion (bortskärande) av delar kring leder, antingen den ena eller båda ledytorna. Amputationen var en relativt snabb kirurgisk åtgärd medan dessa resektioner var mer tidskrävande och det behövdes narkos, vilket inte var möjligt förrän kloroform blev ett möjligt bedövningsmedel. 

-Westerlund beräknar att de senaste femton åren har man kunnat göra dessa ledresektioner, vilka varit framgångsrika. Det blev en bättre sårläkning, minskad dödlighet och även bättre rörlighet i den opererade leden och därmed bättre levnadsvillkor för patienterna.
Mest erfarenhet av dessa operationer hade givetvis militärkirurger men det hänvisas även till civilpraxis, där det delvis är bättre förutsättningar än vid ett fältsjukhus och ett säkrare resultat kan uppnås. 

Westerlundsällskapets forskargrupp
Enköping i november 2025

Fotnot: Det var alltså i samband med att Westerlundsällskapets forskargrupp efterfrågade en kopia av Dr Westerlunds avhandling som den digitaliserades och lades ut på portalen Alvin – och vi fick vår kopia på det sättet.
Märkligt nog fattas en eller ett par sidor i början av avhandlingen, vilken troligen aldrig rörts sedan den arkiverades. 
Följdaktligen finns den – om någon vill försöka läsa hela den handskrivna avhandlingen - att finna på nätet: 
www.alvin-portal.org  Sök på namnet Ernst Westerlund.
Fotnot 2: Artikeln först publicerad i Westerlundsällskapets medlemsblad nr 111, maj 2025.